Kort om säsongen 2014

För Daniels del blev det inte mycket tävlat under säsongen 2014. Hela våren bodde han i New York och när han kom tillbaka för att ställa upp i Årsracet i Linköping blev han sjuk, så endast Ingemar fick tävlat där. Ingemar tog en fjärdeplacering på lördagen i 350cc men gick omkull på ett massivt oljespill på söndagen.

Premiär och sista race för Daniel blev istället på Gelleråsen där det blev en fjärdeplats i 350cc på lördagen och en uppvisning i uppkörning på söndagen. På söndagens startgrid upptäckte han att bakbromsstaget hade skruvat ur sig ur trumman och fick köra åt sidan för att ta loss hela staget medan starten gick. I mål kom han som sjua efter att hela fältet hade varit förbi första kurvan innan han kom iväg från starten – allt för publiken. Ingemar kom på sjätte plats på lördagen och var fyra i mål på söndagen.

Daniel på en Honda CB350. Foto: F.R.O.G Photo

Daniel på en Honda CB350. Foto: F.R.O.G Photo

 

Ingemar på en Honda R125R -91. Foto: F.R.O.G Photo

Ingemar på en Honda R125R -91. Foto: F.R.O.G Photo

Summering av Classic-säsongen 2013

Det har varit ett spännande år med ny hoj och blandad satsning på modern och klassisk roadracing. För Classic Honda Clubs magasin summerade vi vår säsong och deras redaktör Peter Lundin bidrog med vackra bilder på de omnämnda förarna. Se resultatet i pdf:en nedan!

Vi önskar alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Daniel & Ingemar

DCS Racing – Säsongen 2013 (pdf)

Höstens banträff med MCHK-Racing

Lunchpaus i depån. Foto: Tomas Hilse

Banträffens inledning var kall med blöt bana men torkade upp efterhand och bjöd på riktigt bra körning till slut. Många hade säkert stannat hemma efter att ha tittat på väderleksutsikterna för lördagen.  Som vanligt vid banträffar var i princip alla tvungna att ställa upp som flaggvakter vilket ledde till att första passet snabbt blev fulltecknat av de som hoppades på bättre förhållanden frampå dagen. I början var det bara en knapp handfull förare ute på banan men efter ett tag vågade allt fler sig ut. Kurvhastigheten var dock överlag låg, förutom för Peter Scharf som verkade gilla förhållandena.  Daniel hade bara tagit med slicks till sin RS och jag var väl inte heltänd på att köra i det blöta så vi tog det lugnt i väntan på bättre förhållanden.

Eftersom vi inte var snabba nog med att anteckna oss stod vi andra funktionärspasset på rakans postering. Fortfarande blött överallt. Efter några pass konstaterades möjligt oljespill på banan vilket krävde ca 20 minuters intensiv sanering. En ordentlig dust med sopkvast och saneringspulver kan få den mest frusne att ånga av värme!! En av fördelarna var att vi även sanerade fukt från idealspåret. Att det sedan visade sig att spillet troligen var bensin som kommit ut (och löst lite olja ur asfalten) och att det började torka upp gjorde att det såg hoppfullt ut för fortsättningen av dagen.

Daniel avstod helt från körning denna dag men jag plockade fram Metisse-Hondan och kunde köra tre härliga pass under andra hälften av dagen. Låg som bäst på tider under en sekund över mitt personbästa när jag låg och jagade Per Holmström och några andra 750’or. Gôrgôtt som en göteborgare skulle uttryckt det.

Under sista passet kom ett fint duggregn och man funderade på när det skulle bli så blött att det skulle bli halt. Jag fegade inte och det gick alldeles utmärkt att stå på nästan hela tiden! Skönt att kunna avsluta säsongen med en sådan körning. Får en att längta till nästa säsong.

Synd bara att man inte tar sig tillräckligt med tid att titta på de andra maskinerna i depån. Sidvagns-Bjarne hade t ex med sig en gammal Maico 125’a som hade varit kul att titta på.
Men nästa år, då skall  jag minsann ha mer tid till att titta på cyklar och prata med mina racekollegor. Nåja, jag har ju haft denna ambition i många år nu och inte riktigt lyckats, vilket är synd, för våra träffar är ju så långt mycket mer än bara körning på banan. Rätta mig om jag har fel!

Ingemar

Ingemar på sin Honda CB350 med Metisse-chassi. Foto: Elizabeth Johansson

SM i Knutstorp

Helgens tävlingar på Ring Knutstorp blev ett resultatmässigt fiasko, men en körmässig framgång. På fredagen var det med trevande gashand som jag lärde mig hitta runt banan igen efter fyra års uppehåll från tävlingar på Skånebanan. Efter några pass fick jag in rytmen och hittade ett bekvämt tempo men mycket potential för förbättringar.

Min vana trogen hade jag med mig två hojar och fick kommentarer från klasskamraterna att de aldrig sett någon hoppa så mycket fram och tillbaka mellan hojar under ett och samma pass. Pappa stod nämligen redo i depån med varmkörd reservhoj som jag emellanåt körde in för att prova ut eller byta till om något inte stämde på förstacykeln. Till slut föll valet på den nyare 2007an som vi införskaffade inför säsongen och skämde bort med en ny öhlinsdämpare helgen till ära. Efter att ha höjt den lite i gaffelkronan blev den lugnare i styrningen och mer lättkörd, motorn gick som en skållad råtta och tog mig gärna upp på bakhjulet över krönen på den kuperade banan.

I kvalet på lördagen fick jag 8e tid, en bit efter Johanna Innerfors som brukar vara mitt mål att hänga med. Hon hade bra tempo men fick inte köra sin fina Moto3-hoj på racet på grund av oväntat höga ljudkrav och fick istället köra sin gamla RS125a precis som vi andra dödliga. I racet var hon snabb på 125an också och vi fick båda bra starter och kom iväg som fyra och femma. Jag hade fått finbesök från mina vänner i Malmö på lördagen så jag hade satt på nya däck till racet och lovat att vinna. Jag hade bra flyt i körningen och passerade Johanna någon gång kring fjärde varvet, men missade en växel och blev passerad igen, inte bra för planen att vinna racet.. Nästa varv missade jag flera växlar och kunde till slut inte växla alls. Jag gick in i depån och upptäckte att mitt växelstag hade skruvat upp sig och pappa fick göra en snabbfix så att jag kunde fortsätta racet, långt bakom alla andra. Jag fick ner mina varvtider från kvalet och hade kanske kunnat hänga med i Johannas tempo resten av loppet, men fick mest se racet som träning den här gången. Som tur var verkade min hejaklack nöjda med racet ändå och vi kunde avnjuta de resterande racen tillsammans från läktarplats.

På söndagen gick kvalet väldigt bra och jag satte personbästa med 1:07,45. Det var fortfarande en sekund ner till Johannas tider men jag kände att jag hade mer att ge till racet och laddade med torrkörning (köra banan i fantasin, gärna liggandes på en grön matta med musik i lurarna på asfalten i depån) i säkert en timma totalt. På uppvärmningsvarven laddade jag friskt och testade mina idéer från torrkörningen och det verkade fungera bra med bromspunkter och tangeringar i kurvorna. I starten kom jag iväg bra igen och det gjorde Johanna också. Tyvärr kom inte alla framför oss iväg lika bra och helgen fick ett snörpligt slut för oss båda när Johanna körde in i en förare framför, kom på fel kurs (jättefel, åt mitt håll) och jag träffade hennes hoj rätt i sidan så att vi båda brakade ner i asfalten med ben och motorcyklar i luften. Jag klarade mig utan skador, hojen lite stukad med trasig kåpa och skev bromsskiva. Tyvärr slog Johanna i handleden och jag hoppas att det inte blev någon allvarlig skada så att hon kan komma tillbaka ut på banorna snart igen.

Nu bär det hemåt för att fixa till hojen inför nästa SM-tävling i Linköping, samt laga min classic-RS125 från 1990 som jag vurpade helt självförvållat på för några veckor sedan.

/Daniel

Nära pallplats i regnet på Karlskoga

Förra helgen var det premiär för Scandinavian Open och jag var där med mina två moderna Honda RS125R: en 2002a och den nya reservhojen från 2007.

Jag började helgen med att försöka hitta rätt i inställningarna, hade inte så bra drag ur kurvorna och 02an kändes lite svajig i fjädringen. Efter att ha släppt på förspänningen och bestyckat ner den (via en sväng med fel nålhöjd.. inte lyckat) så fick jag den att gå bra! Reservhojen studsade fram i utgångarna så där valde jag att göra en full reset till fabriksinställningarna både bak och fram vilket verkade fungera bättre. Den blev oerhört lätt att bryta ner i kurvorna, nästan så det gick för fort från fullt upprätt till fullt knäskrap men jag antar att det är så jag SKA köra..

Tills i år har upplägget för Scandinavian Open ändrat så att det ska bli mer (och fler) spännande heat för både publik och tävlande. Istället för två längre race per dag så var det nu två kortare – alltså totalt fyra race på en helg! Jag kvalade med ungefär samma tid som jag körde som bäst på Karlskoga i fjol, trots att hojen enligt loggen gick något långsammare på rakorna. Jag startade som 9a på gridden i första racet på lördagen, men tyvärr gjorde den felaktiga nålhöjden (vi fick ordning på den först till söndagen) att hojen höll på att sura igen för mig redan innan vi kommit iväg och jag var helt sist in i första kurvan, glad att överhuvud taget ha kommit iväg. Jag fick upp tempot rätt så bra och när det blev krascher i täten kom jag upp i resultatlistan och slutade 7a efter det 8 varv långa loppet.

Vi misstänkte vattenläcka i 2002an och jag ställde därför upp med reservhojen i den andra lördagsracet. Jag hade lyckats få nålhöjden fel även på den hojen och historien med dålig start återupprepade sig. Reservhojen kändes helt annorlunda i fjädringen men jag fick upp bra tempo där också efter en stund.  Det studsade lite i utgångarna och därför tvekade jag lite i de snabba kurvorna vilket jag tappade en del tid på. Jag fick en fight med f.d. classicföraren Lars Lindman som jag tampats mot förut i klassen men slutade tre hundradelar bakom, dvs i princip jämsides på fel sida om marginalen..

På söndagen var det bra ordning på båda motorcyklarna och jag var återigen nere på personbästa-tider på kvalet med bra flyt. Det blev nionde plats på startlinjen i första racet igen men den här gången fick jag en bra start. Ett par varv hängde jag med i klungan som slogs om femteplatsen men var några tiondelar långsammare per varv och vi var tre som istället gjorde upp om 7e. Vi gick i mål inom 6 tiondelar med mig i mitten, dvs en åttondeplats i söndagens första race.

De stora framgångarna kom inte oväntat när regnet började falla över banan på söndag eftermiddag. Med bra erfarenhet av tidigare regnrace såg jag fram emot en chans på bra placeringar. Racet kortades som vanligt ner med tre varv eftersom vi inte hade fått någon träning i vått tidigare under helgen, men eftersom det bara var 6 varv från början blev det nu ett riktigt sprintrace på 3 varv! Jag kom inte iväg så bra i starten men hämtade många placeringar redan i de första kurvorna. När jag var halvvägs igenom första varvet insåg jag att det bara var ettan som dragit ifrån och jag låg som fyra strax bakom andra och tredje man. Jag kom närmare under det kommande varvet och låg jämsides med trean ut på sista varvet. Jag funderade på lämpliga omkörningsställen, missade ett av dem och blev istället omkörd av föraren bakom som svängde in framför mig i ejes kurva. Jag fick bromsa upp ordentligt och lade på ett kol för en sista chans till omkörning i sista kurvan. Jag var återigen uppe jämsides men hade ett sämre spår och gick i mål som femma – med endast en sekund upp till andraplatsen!

Jag blev väldigt glad över att ha hängt på täten i SO i regnet och ser nu fram emot att avancera mer i torrt också. Kanske en pallplats är inom räckhåll igen om vi får en regnig sommar…?

Nästa race blir Anderstorp i juli och då är det classic som gäller – ha det fint tills dess!

/Daniel

Artikel i Alingsås Tidning:

Säsongspremiär med banträff

I helgen var teamet i Linköping får vårens banträff med MCHK-Racing, det blev bra körning och två rasade motorer…

För Daniel var det fokus på att testa ut sin klassiker Honda RS125R från 1990 som under vintern har försetts med ny stötdämpare bak – Öhlins! – och ny expansionskammare. Det fungerade alldeles utmärkt, bra drag i hojen efter att också testat ut så att squish och volym i förbränningsrummet var enligt spec, något som inte varit under full kontroll innan. Det gamla problemet med att effekten kickar in plötsligt vid apex i kurvorna kvarstod och Daniel började labba med bestyckningen för att komma tillrätta med det. Just det problemet försvann med mindre huvudmunstycke, men ett liknande uppstod istället där motorn pulserade eller hackade på väg ur kurvorna. Trots stora justeringar fram och tillbaka löstes aldrig problemet, men teorin är att det behövs en mindre spridare eller tjockare nål – det räckte inte med den tjockaste vi hade. På videon nedan kan ni se hur problemet yttrade sig, kanske någon har ett annat förslag på vad det kan vara?

Annars hade Daniel bra fart runt sviestadbanan, närmade sig personbästa med 1:06.8 trots strul med bestyckningen så det bådar gott inför säsongen. Nya Öhlinaren gav den redan stabila hojen ännu mer trygghet i kurvorna.

Ingemar tog med sig sin Honda CB350 med en motor som fått lite annat trim på som vi ville testa. Den gick rätt så bra, men tyvärr nöp motor på andra passet och väntar nu på genomgång av vad som kan ha hänt. Den verkar ha gått magert på bestyckningen, kan vara del av orsaken. Istället fick han köra på sin Honda RS125R från 1991 som också var med. Oturligt nog rasade den motorn också under lördag förmiddag och det blev motorbyte istället för lunch. Våra grannar i depån – Rolle och Knota – är de vi skickar cylindrar till för ny nikasil, så det var snabbt avklarat att skicka med den nyskurna cylindern till dem. Toppen och kolven var också kass men veven verkar ha klarat sig.

Med nybytt motor i RSen fick Ingemar mycket körtid på banan och trivdes gott på den lilla 125an vilket syns på bilderna i galleriet. Leon Svensson var vänlig nog att hälsa på oss i depån för att meddela att han hade fotograferat oss på banan och det är hans bilder som vi har lagt upp – Stort tack Leon! På bilden ovan ligger Ingemar först genom Korkskruven – enligt honom själv en ”arrangerad bild” av teamet eftersom Daniel hade högre tempo under dagen ;)

 

Besök hos Bellö i Halmstad

Igår var pappa och jag i Halmstad och hälsade på den vassa 350cc-kollegan Tomas Bellö Karlsson för att snacka om RS125. Han tävlade i 125GP i början av 90-talet och har gjort expansionskammare till en sådan Honda RS125 som vi kör i classic. Det märktes att man kommit till en sann racing-entusiast med en ansenlig samling i bokhyllan och stora snygga bilder på väggarna. Det finns av naturliga skäl mycket att prata om när man besöker en skicklig mekaniker, pappa och Tomas bytte idéer med varandra och jag försökte lära mig så gott jag kunde. Det var en fröjd att se detaljarbetena i titan på hans Yamaha 350.

Jag fick mått på en trimpipa som jag redan börjat rita upp i Googles gratis CAD-program SketchUp och klippt ut pappersmallar på konor som vi förhoppningsvis kan få tillverkat ett system utav senare under året. Det akuta behovet är troligen tillfredsställt nu efter att jag fått tag på så kallade ”spacers” som sitter mellan header och expansionskammare (och som inte går att få tag på nya längre) från Frankrike via ebay. Vi har ett antal olika kammare, men det är inte alla som passar och de ”spacers” jag fått tag på är bara för de äldre varianterna. Om vi tillverkar ett nytt får det bli utan delning…

 

Nära ögat.. Öhlinaren får plats

Igår fick vi monterat motorn som nya säsongen till ära har fått en vevrenovering och korrekt squish-band (0,75-0,85). Nu hoppas vi på mer effekt och bättre koll på grejorna. När jag kom till det kritiska momentet att passa in förgasaren i det trånga utrymmet under stötdämparen fick den först inte plats. Locket på förgasaren där vajern löper igenom tog i undersidan på den nya Öhlins-dämparen, men tack vare assymetri kunde jag vända vajern så att den går ut på höger sida istället för vänster. Nu räckte visserligen inte vajern till den nya dragningen, men det är snabbt fixat.

Annars håller vi som bäst på med att räkna ut vad vi behöver köpa in till säsongsstarten, det har blivit en hyfsad lista som kräver ett par olika inköpsställen. Tydligen finns det många gemensamma delar med crossarna så Partzilla.com verkar ha många till bra pris.

Fick hem ett stort paket häromdagen också, nu har vi en reservkuts till 90an! Har varit lite orolig för att stå utan om man mot förmodan skulle råka ha sönder den…

’90an börjar plockas ihop

Efter att ha haft RS125an från 1990 nerplockad i minsta beståndsdel för genomgång och rengöring är den ny på väg ihop igen. Jag har haft ramen uppe på skrivbordet hemma i lägenheten för att göra den ren med lacknafta och T-sprit, luktade lite märkligt ett par dagar men ack en så välkomnande doft! En kollega ska sälja ett dubbelgarage med lägenhet ovanför, måste säga att det låter som ett perfekt upplägg. Tyvärr inte redo att köpa något än..

Jag hade världens tur för ett par veckor sedan. Jag hade bestämt mig för att försöka hitta en bättre bakstötdämpare till 90an och sparade en sökning på ”Öhlins” på blocket. Jag hörde av mig till några säljare men de var antingen för långa eller redan sålda. Det finns inte mycket utrymme att spela på i ramen och dessutom skulle det antagligen krävas en del ombyggnad inuti för att konvertera en dämpare som suttit på en stor cykel. Jag hade hört att det skulle finnas en del RS125or av äldre modell i Spanien så jag körde en Google Translate-stödd sökning efter delar på spanska google. Ni kan ana glädjen när jag hittade en Öhlinsdämpare som suttit på en likadan cykel som lagts upp dagen innan på en spansk annonssajt! Jag hörde av mig direkt och fick den till ett bra pris! Nu har jag provmonterat den  och visst gör sig hojen bra med lite guld-detaljer?

Det verkar vara svårt att få tag på lager till styrhuvudet på den här modellen, originallagren har utgått så vi köpte ett lager som hade samma mått – trodde vi. Det var för högt.. Istället fick pappa slipa till lagerbanorna och så fick på pressa tillbaka de gamla lagren. Såhär såg de ut innan, nu är de helt ok igen!

Pappa har haft fullt upp med att renovera vevaxlar och gå igenom motorer – han börjar få riktigt snits på det nu! Jag var med och försökte ta till mig så mycket som möjligt, känner mig privilegierad som får gå som lärling i hans skola. Vi märkte också att de moderna kolvarna vi har kört på är 1mm lägre än original – alltså har vi nog haft lite hög squish det senaste.. Det finns tydligen längre stakar som kommer från vissa CR125-modeller som gör att man kan köra de nya (NX4) kolvarna i de gamla (NF4) motorerna, men man ska nog undvika att använda lager från crossarna! Pappa har mätt upp alla våra toppar för höjd, volym och förväntad squish med standard cyl-fotspackning (0,5). Vi måste även ha koll på cylindrarna eftersom de är olika höga, det verkar som att trimcylindrarna är nedtagna lite.

Artikel i Classic Honda Magazine

I höstnumret av Classic Honda Magazine som ges ut till Classic Honda Clubs medlemmar så var framsida, artikel och mittuppslag om mig (!) och min karriär i racingen. Känns mycket hedrande och jag tyckte själv att det var rolig läsning – bra skrivet och bra bilder av Peter Lundin!

Här är en pdf där ni kan läsa artikeln i sin helhet:

Classic Honda Magazine 2012-4

Tidigare inlägg «